Opponering eller arkebusering?

Ja, igår kom då dagen som vi alla nog fasat lite för... Opponering av vårt grupparbete i helklass. Det här arbetet var väl inte sådär jättehögkvalitativt, men väl i nivå med vad som krävs för en IG/G-uppgift måste jag väl få säga. Vi öppnade starkt med att opponera på den grupp vi fått tilldelade, fick beröm för väl utförd sådan - p r e c i s så skulle det se ut! (värt att nämna här är väl att vi fått tydliga instruktioner om att denna gång skulle det INTE bestå av en massa kritik, förutom om man funnit genomgripande fel i uppgiften såsom total avsaknad av referenser eller dylikt). Vi slappnade av lite och gjorde så alltmer eftersom dagen flöt på med givande diskussioner omkring begrepp, samhällsproblem osv. Så kom då sista momentet: vårt arbete skulle arke... eller jag menar opponeras. Gruppen som skulle utföra detta börjar något förvånande att räkna upp fel efter fel de hittat i texten.... ett ord de tyckte var fel här, en styckesindelning de inte gillade där, lite glest mellan referenser där osv osv. Vi satt helt stumma och kände oss sjukt utsatta för pajkastningar och något slags självpåtaget översitteri från deras sida. Är de lärare eller elever? Kan de överhuvudtaget tyda enkla instruktioner? Hade de möjligtvis ens orkat läsa tillräckligt långt i vårt arbete för att se att vi även hade flera sidor med analys och diskussion kring vårt valda ämne? Trodde de att det var DE som skulle betygssätta vårt arbete?? Ja, jag fattade absolut ingenting jag, och det var jag knappast ensam om. Resten av klassen satt tysta (till skillnad mot resten av dagen då alla varit med i diskussionerna) och de slutade inte med sina haranger föränn både vi och läraren sagt åt dem att de var ute och cyklade. Märkligt tycker jag.... tur att inte DE jobbar med hemlösa människor, för där fick vi verkligen se exempel på kränkande beteende. Jaja, så kan det gå. De tyckte inte det verkade som om vi visste vad vi skrev om. Jag tyckte inte det verkade som om de förstår vad de läser, åtminstone inte instruktionerna inför gårdagen. Nåt slags halvlamt skämt om att vi fick ge igen en annan gång (för det är ju DEN nivån man vill ha i en högskoleutbildning....) och en skriftlig ursäkt idag (de frågade alla dessa frågor för att de tyckte det vi skrivit var intressant...) har vi fått iallafall. Så då är väl allt frid och fröjd. Förutom att vi fick sitta och känna oss tillrättavisade och mentalt dumstrutade inför resten av klassen då... Men vad är väl det? Knappast ett samhällsproblem..... Lite får man väl tåla!