Augusti 2000. Regnigt Liseberg, något skeptisk stod jag och väntade vid stora scenen. Ut kommer han- den rödhårige guden med gitarr. Inleder med: "Hallåja, hur är stan en sån här kväll i augusti när sommarn regnat bort...." och ungefär där var jag fast, musikaliskt kär (jo, det ÄR ett uttryck - i min värld!)
Nu 2009. fullsatt Läkerol Arena. Samme man står på scenen, trollbinder med sin röst och får med ett enda snett leende en hel arena att explodera..... "Elden" som inledde då, kör han nu som imponerande extranummer: bara Lasse och en klaviaturist på scenen, upplysta av jätteeldsflammor i bakgrunden och det blir ändå ett att kvällens mäktigaste inslag.
Mitt svartklädda, nitbeströdda hjärta får ursäkta,
min rebelliska punkattityd får ursäkta,
och sist men inte minst: min make får ursäkta...
Men jag älskar Lasse Winnerbäck passionerat. Så är det bara. (Musikaliskt fortfarande, tro inget annat.)
1 år sedan
Inlägg
Jaaaaa han e grym! skoj att du me kan lyssna på lite bra musik du me ibland ;)
SvaraRaderaÄr du säker på att jag var med då? Jag är tveksam. Har för mig att jag bara sett honom live i Oslo en gång. Men jag kan vara senil, skulle inte vara första gången!
SvaraRaderaA-K, nej det var du kanske inte... Fick nog bara för mig det för att vi så ofta lyssnade på Lasse på jobbet. Förknippar dig med den tiden då jag upptäckte denne man. :o)
SvaraRaderaÄndrade för säkerhets skull, så jaginte far med osanning här... ^^
SvaraRaderaKattis, ja jag har ju mina ljusa stunder jag med!