Jag mår oftast riktigt bra nu i fibron, men minsta lilla infektion i kroppen ger mig: en ofattbar trötthet, stel nacke och axlar, ömt skinn, stela och ömma händer/fingrar som knappt går att böja på och ett humör som sjunker i botten... Tycker synd om min stackars familj som får stå ut med en omkringhasande grinigt spöke. :o( Men jag kan inte göra så mycket åt det tyvärr, det är bara att bita ihop och rida ut stormen liksom.
Det luktar gott från köket, Cocken har satt en bulldeg. Han fyller år imorron till råga på allt, jag får försöka ta tag i mig själv och fixa nåt mys tills dess!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar