Men nu jävlar!

Vi insåg strax före jul här att vår gamla dammsugare nog sjöng på sista versen. Den spred liksom en lätt soptippsliknande doft omkring sig när man körde den och sladden ville liksom inte stanna ute utan for närsomhelst in med en smäll (till Alex oerhörda glädje), så vi beslöt oss helt enkelt för att pensionera den. Jag kände mig lite som mamma Karin i Sunes jul när "Tuss" är trasig.... Nåväl - vi önskade oss presentkort på hemmabutiken i julklapp, vilket vi också fick och glatt susade iväg strax efter nyår för att inhandla en sprillans ny dammsugare. Åh så skoj tyckte vi. Tills vi kom hem typ.... och upptäckte att sladden var typ 3 dm lång och när man tryckte på på-knappen lät det som om helvetet själv brakat lös. Satan, en sån dammsugare att låta! Jojo, så går det om man (som vi) tycker att flera tusen är mycket pengar att slänga ut på bara en dammsugare och tror att en snikmodell funkar väl lika bra. Ja, vi bet ihop iallafall och dammsög ändå trots lätt huvudvärk och örsprång, och trots att man fick byta uttag typ fyra gånger för att dammsuga en simpel trerummare.

Ja, så långt kan man väl tro att historien ändå slutar ganska lyckligt? Men icke! Trots att endast kort tid förlöpt sen införskaffandet av ovan nämnda maskin för hushållsnära tjänster gav den helt enkelt upp en dag. När pappan (vem pratar om könsroller?) en vacker dag i februari skulle dammsuga blixtrade det liksom till i den lille godingen och en genomträngande doft av bränd elmotor spred sig som mögel i en påse apelsiner kring i hela lägenheten. Så till den milda grad att den hårt studerande mamman klev ut från sovrummet för att se vad som stod på. Efter ett samtal med hemmabutiken fick dammsugaren så åka på undersöknings- och reparationsläger. Långt sådant med.... Flera veckor fick vi, måttligt nöjda, släpa runt på det gamla åbäket igen. Alex blev dock glad när han återsåg sin gamla vän! Den nya tyckte han lät för illa....

IDAG ringde de från Volta och sa att det var slut med skiten, kanske det slutaste de sett - för att citera en folkilsken bilmekaniker. Vi skulle få en ny, ville vi så kunde vi ju lägga till pengar och ta en annan. OM vi ville. I ilfart for vi upp på Ren och hostade upp tillräckligt mycket kosing för att få ta med oss en tjusig Ultra Silencer hem. Till Skruttens glädje: har ni köpt en ny, blå dammsugare? Vilken fiiiin! (vadan ungens fascination för dammsugare?) Sen följde provpåknäppning, provdragning i sladden och allmänt lattjande när vi kom hem. När han kom sättandes med arbetshandskar på och verktygslådan i handen och skulle "öppna luckan och se vad som var fel" sa jag dock stopp. Du får leka med den gamla dammsugaren istället, sa mamman. Skrutten lomade lätt slokörad iväg, ställde sig och tittade på gamla gröningen en stund och knallade sen ut i hallen för att hänga i badrumshandtaget istället. Inte alls lika kul att meka med den gamla tydligen.

Imorgon skall jag dammsuga hela lägenheten. Tyst!