Fy faan!

Har just tittat på Uppdrag granskning sen igårkväll på SVTPlay. Jag skräms av hur människan fungerar, skräms av den konstiga, snedvridna mentalitet som gör att en förövare får sympatier medan ett offer får stå med skammen. Varför är det ok att ifrågasätta ett våldtäktsoffer? Varför tror folk att en kille som beskrivs som "social, omtänksam, populär, snygg och trevlig" inte skulle kunna utföra en våldtäkt? FINNS det verkligen folk som på fullaste allvar tror att alla våldtäktsmän är asociala, fula, otrevliga och enstöringar? Och hur kan vuxna människor blunda för ett brott, INTE stötta ett brottsoffer? De har ju för fan en skyldighet som lärare, rektor, ungdomsledare att göra något- agera!!! Man blir nästan tveksamt om det verkligen är någon idé att bli socionom.... FINNS det räddning för människor? Finns det någon rättvisa och godhet i världen? Finns det någon som tackar en för vad man gör när ett helt samhälle kan ställa upp kring en våldtäktsman, till och med hylla honom i kyrkan på skolavslutningen och gemensamt mobba och frysa ut en stackars våldtagen flicka? Är det så långt (kort) vi egentligen kommit från tiden då en man inte kunde dömas till våldtäkt inom äktenskapet för det var hans "rättighet"? Eller från den tiden då våldtagna kvinnor dömdes som fresterskor och straffades? Kändes ju som om den där prästen, som för övrigt verkade helt korkad, inte skulle ha tvekat att sätta tjejen i skampåle utanför kyrkporten medan de därinne beskådade den "starka, tysta demonstrationen" som killen så fint utförde.... Det han gjorde senare på natten då? Vad räknas det som?

Nej, ibland blir jag bara så upprörd! Jag känner det som om jag förlorar allt hopp om människan, samtidigt som jag ändå känner en ännu större längtan efter att komma ut och jobba. Finnas där för alla dessa människor som far illa, alla dessa unga tjejer som får livet förstört till exempel...