Ojojoj, vilken helg

Jag & Skrutten skulle ha en mysig hemmakväll i lördags. Lisa och Kattis skulle hälsa på lite osv. Vid halvtre knallar Bobbo in helt oväntat och bara sitter och hänger... det brukar han ju iofs göra lite då och då på helgerna så inte reflekterade jag mer över det. Sen en halvtimme senare ringde det på dörren igen, jaha kommer Jenny också tänkte jag, men så var icke fallet! Där stod Sussie, Carina, Kristin och Kattis med kamera i högsta hugg. O_o Möhippa kallas det visst...

Jag fick order om att packa en massa trams i en väska och följa med. Jaja, tänkte jag... Det visade sig bli en trevlig kväll! Började med pizza och vin på Roma, där även Lisa slöt upp efter jobbet. Sen fortsatte vi till Sussie, lämnade av grejer och gick mot badhuset för att relaxa med bubbelpool och mera vin (ungefär där borde jag ha stillat alkoholintaget...). Jenny dök upp och det blev massor av tjejsnack och frågor som jag skulle svara på. Vilka visade att jag känner min tilltänkta make ganska pinsamt dåligt. (Fast jag får säga till mitt försvar att han svarat ovanligt tråkigt... hallååååå? Sängen, kom på nå roligare liksom!) När tiden var slut där åkte vi hem till Sussie och jag fick måla ett porträtt av Thomas.... Blev ju himla fint måste jag säga... ^^ Vi drack ännu (!) mera vin, whiskey, skumpa och molade snacks. Ett lite reducerat gäng på enbart 3 pers drog slutligen mot Tuppens där jag riktigt slog sista spiken i alkoholkistan genom att blänga i mig lakritsshots... Why am I doing this to myself liksom?? Kul hade vi iallafall så länge det varade! När de släppt av mig hemma spenderade jag en fasligt lång tid med att försöka hitta rätt nyckel på min knippa bestående av typ 3 nycklar... Ingen tycktes passa i porten så jag fick ge upp och ringa Thomas som knallade tre trappor ner och släppte in sin brakfulla sambo. Som tack för det spydde jag på sovrumsgolvet så han fick torka spya kl tre på natten. Att han älskar mig än är fanimej en gåta.......

Igår var jag inte bakis, jag hade dödslängtan. Sprang som en skottspole mellan muggen och soffan typ. Pratade väldigt mycket och ingånde med gud (eller satan) i den vita porslinstelefonen... Men fy fan va? Idag har jag kännt mig normalt bakis och imorgon hoppas jag vara på topp, eftersom jag ska på seminarium då. Kan vara tokigt att se ut som ett solklart LVM-fall då kanske.

Det var den helgen det, roligt mestadels men även med inslag av... märkligare och jobbigare slag... Men sånt är livet, upp och ner. I sovrummet hänger den vackra slöjan jag fick av mina kära vänner och jag har ett glatt minne för resten av livet iallafall! Älskar er, mina vänner!! Både ni som var med och ni som bor för långt borta.