Åh

Jag kan bara säga det, vet inte hur jag annars ska beskriva känslan att äntligen se U2. Det var verkligen som som stod där framme på den gigantiska scenen/krabban som intagit Ullevi. Det var fantastiskt, underbart och jag bara stod och fånflinade hela första timmen tror jag. Nu har jag gjort det, nu kan jag dö i frid. Typ.

Resten av helgen var också trevlig, alltid att kul att träffa Kajsa & Niklas såklart! Och på lördagen dök ju även Kattis & Jonas upp och dem är man ju inte heller bortskämd med att se så ofta. (fast just den här sommaren har varit tät på bägge fronterna)

Bilresorna hade man ju iofs kunnat klara sig utan, känns som om jag knappt gjort annat den här semestern... Nu får det vara bra med det ett tag känns det som. Resterande 3 veckor innan skolan börjar tänker jag hålla mig mestadels hemma.