Silver!

Ja, det kunde ju inte bli något mindre än så i och för sig nu när de ändå var i final, men jag tycker ändå det är värt att fira! Synd bara att den mysiga, stämningsfyllda SM-final vi hade sett fram emot förvandlades till ett iskallt, blåsigt snökaos. -__- Första perioden (de spelade 3x30) såg ganska lovande ut, Bollnäs gjorde 1-0 ganska fort och de verkade klara av att spela i snövädret bättre än Bajen. Tyvärr la de inte lika lätt om till att spela på isen igen när snön lugnade ner sig.... Men rent generellt gjorde de bra ifrån sig trots rådande omständigheter. Domaren gjorde dock sämre ifrån sig tycker jag, och jag brukar SÄLLAN klaga på domaren skall tilläggas! Men jaja, ett silver blev det och att förlora mot Bajen, som faktiskt även de gjort en kanonsäsong, känns inte som någon skam. Det var två rätt jämna lag som möttes, och guldet gick till 08:orna. Kändes bra när vi åkte hem ändå, förutom att jag frös som en hund och fortfarande hackade tänder i Hagsta. Så till den milda grad att kassörskan föreslog att jag skulle köpa en kopp varm choklad istället för en Ramlösa... Fy fan, minns knappt när jag frös så mycket sist. Sista halvtimmen kändes det faktiskt som om man sket fullständigt i slutresultatet, bara det tog slut nån sång så man fick åka hem!

Igårkväll drog hela familjen Hedlund på sig sina fina matchtröjor och knatade ut på Tingshustorget för att ihop med en rejäl hög andra Bollnäsbor fira silverkillarna medelst musik, applåder, bengaler och fyrverkerier. Alex tyckte att det var liiiite läskigt när Ringård hojtade som värst i mikrofonen och när "Dans på Sävstaås" drog igång i en ljudvolym värdigt en nattklubb. Men sen var det roligt och han sjöng glatt med i "Heeeej-heja Bollnäs oh, ah!" och "Go west". Lille Skrutten, vår blivande bandykille....